Jag är expert på att ljuga för mig själv och komma med ursäkter. Jag "hinner" inte träna, är nog lite förkyld eller vad det nu kan vara. Jag envisas med att påstå att jag äter nyttigt, regelbundet och varierat när kanske bara det sistnämnda är sant... Jag ljuger så bra att jag tror på det själv och sen blir förvånad när jag inte går ner i vikt eller ens får bättre flås!
Om jag engagerar mig och tar tag i något så är jag uberengagerad i två veckor, ibland kanske så länge som två månader och sen börjar nedtrappningen;
-Jag hoppas över att åka och simma idag, men jag åker både i morgon och i övermorgon istället!
-Man måste ju ha vilodagar ibland!
-Jag ska bara...
-Det blev lite mycket just den här veckan, men jag har ju varit så duktig hittills så de gör nog inte så mycket...
Och sådär håller det på, plötsligt har det gått ett halvår, eller tom ett år sen jag var ute och joggade.
Jag har försökt sätta upp långsiktiga mål förut, men jag lyckas alltid ta i för mycket, lova att jag orkar lite för mycket. Sen när jag missar en eller ett par dagar i rad av de där livsomvändande träningspassen så kommer jag inte igång igen förrän till nästa överengagerad jättegrej. Samtidigt som jag låter bli att berätta för folk att jag försöker träna, gå ner i vikt och leva mer hälsosamt, eller så låtsas jag att det går hur bra som helst... Det syns bara inte riktigt än "jag har hamnat på en platå" eller nåt i den stilen. Jag är ungefär så rädd för att misslyckas offentligt, att erkänna att jag gav upp funkar helt enkelt inte för mig!
Ni som känner mig vet att jag är stor, ungefär 35 kilos övervikt. Jag har testat allt möjligt fast aldrig lyckats hålla i det tillräckligt länge. Eller så har jag gått ner, varit stolt och trott att jag på något magiskt sätt kan behålla min nya figur trots att jag slutar tänka på vad jag äter, minskar träningsmängden och hamnar i tvsoffan bläddrandes mellan olika kanalers intelligensbefriade utbud...
Nu tänkte jag försöka den uberärliga approachen!! Jag tänker berätta precis hur det går, vad jag gör och vad jag tänker göra. Jag ska dela med mig av mina tidigare misslyckanden, mina favoritlögner och ologiska argument. Allt för att ni ska kunna genomskåda mig om/när jag börjar försöka ge upp eller hitta på ursäkter. De flesta av er har mitt telefonnummer så ni kan väl ringa och skälla om jag börjar fuska med inläggen...
Själva planen, och utmaningen till er andra kommer inom kort. Jag måste ladda någon dag till först! På återseende!
3 kommentarer:
Lycka till, jag lider med dig =)
Det är bra, du får ta mig i örat också när jag slarvar med simningen - jag har så smått satt igång projektet "fit into pants"; alla mina byxor börjar sitta alldeles för tight... nästa gång jag köper byxor vill jag komma i ett par 42:or istället för att behöva köpa stl 44.
Mycket bra mål Marty!! Jag ska hålla koll på dig också ;)
Tack Fia!! Jag kommer att behöva allt stöd jag kan få!!
Skicka en kommentar